Emil
Sitter hemma i soffan inlindad i en filt, kallt.
Det blev inte särskilt mycket gjort på historian. Ingenting alls om jag ska vara helt ärlig. Jag och Emil satt i biblioteket och pratade gamla minnen. Med tanke på hur mycket vi upplevt tillsammans så tar det ju ett tag.
Jag och Emil möttes första gången sommaren 1992, dvs då vi var drygt ett år gamla. Därefter har vi följts åt...
Dagmamma,Lekis, Lågstadiet, Mellanstadiet (Alltid samma klass), Samma klass på högstadiet, Nu samma klass på gymnasiet.
I somras funderade jag lite på det där, hur häftigt det är att vi valde samma linjetill gymnasiet också. Det brukar ju annars vara där man skiljs från sina kompisar. Men sen kom jag på att det inte är konstigt alls, DET ÄR JU FÖR SJUTTON SJÄLVKLART!!! För har man växt upp tillsammans alltid haft varandra, föräldrarna har umgåtts, man har bott nära varandra, gått i skolan tillsammans., känner halva släkten (kanske mer).Då är det ju det mest logiska i världen att man delar samma värderingar, intressen och i stor mån också åsikter. Jag blev mer förvånad över att jag inte tänkt tvärtom istället. Vad konstigt det varit om vi inte hade valt samma.
Emil och jag pratar inte om allt men om mycket. Han är en sådan person som jag (dock inte gärna) skulle kunne vara ifrån ett par år, men sedan träffa igen och sätta mig ner och börja prata som att det var igår vi sågs.
Det är häftigt att känna en människa så väl. Om jag tycker något är konstigt, roligt, knäppt. Kan jag vända mig om för att se hur Emil reagerat. Då kan jag upptäcka att han redan tittar på mig och utan att röra en min kan man veta exakt vad ha tycker om saken. En blick som gör att man vet. Vet vart man har varandra, som syskon kanske. Känslan av att kunna lita på en person, att inte alltid behöva förklara för personen vet redan.
Eftermiddagen har ägnats åt att skriva på analysen av "Mina drömmars stad". Inte så kul. Gör en klassisk "plugg-paus" (som om jag känner mig själv rätt iftast brukar vara längre än själva tiden det tar att skriva analysen) just nu. ;ycket trvligt. Mamma är på hemma på snabbvisit ska tydligen iväg på en gång igen. Själv ska jag göra mig en kopp te, äta en mandarin och sedan åka iväg på träning.
Simma lugnt!
Det blev inte särskilt mycket gjort på historian. Ingenting alls om jag ska vara helt ärlig. Jag och Emil satt i biblioteket och pratade gamla minnen. Med tanke på hur mycket vi upplevt tillsammans så tar det ju ett tag.
Jag och Emil möttes första gången sommaren 1992, dvs då vi var drygt ett år gamla. Därefter har vi följts åt...
Dagmamma,Lekis, Lågstadiet, Mellanstadiet (Alltid samma klass), Samma klass på högstadiet, Nu samma klass på gymnasiet.
I somras funderade jag lite på det där, hur häftigt det är att vi valde samma linjetill gymnasiet också. Det brukar ju annars vara där man skiljs från sina kompisar. Men sen kom jag på att det inte är konstigt alls, DET ÄR JU FÖR SJUTTON SJÄLVKLART!!! För har man växt upp tillsammans alltid haft varandra, föräldrarna har umgåtts, man har bott nära varandra, gått i skolan tillsammans., känner halva släkten (kanske mer).Då är det ju det mest logiska i världen att man delar samma värderingar, intressen och i stor mån också åsikter. Jag blev mer förvånad över att jag inte tänkt tvärtom istället. Vad konstigt det varit om vi inte hade valt samma.
Emil och jag pratar inte om allt men om mycket. Han är en sådan person som jag (dock inte gärna) skulle kunne vara ifrån ett par år, men sedan träffa igen och sätta mig ner och börja prata som att det var igår vi sågs.
Det är häftigt att känna en människa så väl. Om jag tycker något är konstigt, roligt, knäppt. Kan jag vända mig om för att se hur Emil reagerat. Då kan jag upptäcka att han redan tittar på mig och utan att röra en min kan man veta exakt vad ha tycker om saken. En blick som gör att man vet. Vet vart man har varandra, som syskon kanske. Känslan av att kunna lita på en person, att inte alltid behöva förklara för personen vet redan.
Eftermiddagen har ägnats åt att skriva på analysen av "Mina drömmars stad". Inte så kul. Gör en klassisk "plugg-paus" (som om jag känner mig själv rätt iftast brukar vara längre än själva tiden det tar att skriva analysen) just nu. ;ycket trvligt. Mamma är på hemma på snabbvisit ska tydligen iväg på en gång igen. Själv ska jag göra mig en kopp te, äta en mandarin och sedan åka iväg på träning.
Simma lugnt!
Kommentarer
Postat av: Fiore||a
var med och tävla i min blogg :)
Trackback
