Teresias

Den lediga dagen var tipp topp. Det första jag kommer att tänka på när jag tänker på Linnea är lycka. Ren och skär lycka. Kan inte se en framtid utan dej.(snacka deep uttryckt). Och om man ändå är inne på deepa things. Igår när jag kom hem gick jag en långprommenad på stranden i skymmningen. Helt ensam. Ett stormande vinterhav och en 3km lång tofta strand som är helt tom ger skön känsla av att man verkligen lever. Aldrig kan jag uppskatta ensamheten så mycket som de stunderna.
Men jag var inte själv så länge. Mitt under prommenaden börjar det durra i fickan. Gustav. Visserligen inget långt samtal men enormt kul att gå där och prata om allt och ingenting och om minnen. Det känns lite konstigt att han flyttat faktiskt. Saknar honom mer än jag kanske erkänner för mig själv, det känns bara så fel att åka förbi hans hus och veta att det inte är hans längre.

Har gjort några saker som man egentligen inte ska göra den här veckan...
Det började med att jag skolkade från träningen i tisdags. Idag var det verkligen dags att ut och springa. Visserligen känndes det inte så bra i foten men jag tejpade ihop den och stack ut. Fast jag visste att jag inte borde.
Det känndes helt okej till en början men när jag srungit en bit blev det nästan olidligt. Deppig satte jag mig ner på stranden och tänkte lite. Lite dum kännde jag mig, lämnade in ett 12 sidigt arbete om idrottssakdor för någon vecka sen. Kom fram till att det ibland kan vara väldigt svårt att leva som man lär... Och hur svårt det kan vara att erkänna för sig själv att vissa saker faktiskt gör ont. Men envisheten kan ibland (och ofta) vara starkare än förnuftet.
Men det känns okej nu... Kanske tejpar foten i skolan imorgon sen ska det nog vara lungan. Får väl inse att jag måste ligga lite lågt med joggingen i några dagar.

It sucks : /







xoxoxo/ T