So true, so true

gamla vanor slog in, försökte sakta växla ner
kliva in i rollen, försökte växa lite mer
de är så lätt å tappa taget å bah försvinna iväg
vi har barn här på jorden därför brinner min själ

därför kämpar jag på, därför känner jag så
de vi bygger upp nu är de vi ger till dom små
som ska följa våra fotspår, tolka våra handlingar
de är bäst å ransaka å så blotta våra sanningar

jag håller god min men spelet är elakt
har trampas över lik söndervärderingar skenat
mitt tålamod är konsten att hoppas på nått bättre
så som ljus framtid, tro mig ja har sett det


vi är slungna i en soptippsvärld
vi fädas mot ett slipat svärd
som får ett svävande begrepp
som en kulig tom öde stepp


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0